Jaaa!, Malva blev Svensk jaktchampion förra helgen genom att komma tvåa och få CK på provet i närheten av Norrtälje.
Domarna på ytterkant och bredvid mig vinnaren som fick certet.
Efter provet hann vi med en sväng till Uppsala där vi gick promenad med Sandra och Milla (Liesel hade ont i tassen). Sedan åkte vi till Arken Zoo för att Malva skulle få presenter. Det blev ett köttben och en and!
Vi provade lite fåniga grejer också...
Gillar inte sådant, men lite kul att prova var det ju!
Vi avslutade med fika hos Sandra och firade championatet!
Malva gick fint i första släppet och fick där två fina apporter (markeringar). I andra släppet var det först motvind i högt gräs och där gick hon väldigt bra. När vi kom närmare vassen kom parkamraten in i vassen medan Malva var ca 10m framför mig på kortklippt gräs (mellan remissen och vassen). Den andra hunden får upp ett helt gäng med fasaner där inne och jag blåser ner Malva. En blir fälld och hamnar förbi den väldigt höga vassen, över ett kanal också. Den andra hunden får gå på den (men har ju inte mrkeringen). Så det tar lite tid för föraren att få dit hunden. Den stöter även lite fler fåglar under tiden. Och där sitter Malva en bit ifrån mig. Snacka om att hennes hals blev mycket lång. Och jag höll nästan andan. Det började klia på kinden men jag vågade inte röra mig, då skulle hon väl ta det som ett kommando och sticka... Till slut fick hunden tag på apporten och då skulle den domaren anteckna i sitt block och byta hund. Hälsa på nästa ekipage osv Tror Malva satt där i 10 min. Duktig hund!
Sedan startade vi med att gå över kanalen på en bro och följa den. Där var det en förfärlig terräng. Man vill ju se på sin hund hela tiden men samtidigt vill man ju inte ramla och bryta benet. Grenar i ansiktet osv Malva låg på som sjutton, där var det jobbigt att "hålla henne på mattan". Och så upprepades det hela med att den andra (nu nya) hunden fick en stöt och apport medan Malva satt där ute. Det händer ju varje gång såklart men under sådan lång tid... då blir det jobbigt.
Nu hade vi gått väldigt länge och då fick Malva till slut en stöt och en fällning. Dessvärre långt borta så att vare sig jag eller hunden såg något och inte domaren heller. Vi fick gå över en spång och fick anvisningar från skytten vart fågeln låg. Det blev en dirigering (som vanligt, jag får alltid dirigera på prov). Jag satte ner handen och sa ut och hon for iväg. Hamnade i området, närsök och fågeln var bärgad! Fick beröm av skytten!
Sedan startade vi med att gå över kanalen på en bro och följa den. Där var det en förfärlig terräng. Man vill ju se på sin hund hela tiden men samtidigt vill man ju inte ramla och bryta benet. Grenar i ansiktet osv Malva låg på som sjutton, där var det jobbigt att "hålla henne på mattan". Och så upprepades det hela med att den andra (nu nya) hunden fick en stöt och apport medan Malva satt där ute. Det händer ju varje gång såklart men under sådan lång tid... då blir det jobbigt.
Nu hade vi gått väldigt länge och då fick Malva till slut en stöt och en fällning. Dessvärre långt borta så att vare sig jag eller hunden såg något och inte domaren heller. Vi fick gå över en spång och fick anvisningar från skytten vart fågeln låg. Det blev en dirigering (som vanligt, jag får alltid dirigera på prov). Jag satte ner handen och sa ut och hon for iväg. Hamnade i området, närsök och fågeln var bärgad! Fick beröm av skytten!
Helt otroligt att den hunden redan är champion vid 2,5års ålder! Det är min första spaniel och hon är ju så ung!
Jag har såklart fått fin hjälp av Malvas uppfödare. Men även av andra personer som tex Monica som jag varit och tränat för ett par ggr (i närheten av Uppsala). Jesper som hjälper mig så att jag och hunden får jakt och kan "träna" på jakterna. Flera olika spanielförare på Gotland har fått stå ut med olika frågor om allt från tips, regler osv och de har svarat klokt! Och så några som låtit mig få komma och jaga fasaner/rapphöns på deras mark! Svågern som låter mig husera på hans kaninmarker.
Sen vill jag tacka mig själv (!) för att jag har försökt sätta mig in i denna för mig nya sport genom att fråga folk, läsa, titta på andra på prov osv och piskat mig själv att träna även de dagar det tar emot pga att man är trött efter jobbet och det regnar.
Och tack till Malva som kämpat väl och fått gå väldigt hårt i höst. Jag borde ha bytt foder till ett med mer fett/protein innan jaktsäsongen. Nu blev det så att hon blev väldigt mager och svår att få hull på. Trots stora portioner. Jag ville inte byta mitt i allt ifall det skulle bli så att hon inte skulle må bra av något nytt foder osv
Jag är så glad och stolt över oss!!!!
Jag har såklart fått fin hjälp av Malvas uppfödare. Men även av andra personer som tex Monica som jag varit och tränat för ett par ggr (i närheten av Uppsala). Jesper som hjälper mig så att jag och hunden får jakt och kan "träna" på jakterna. Flera olika spanielförare på Gotland har fått stå ut med olika frågor om allt från tips, regler osv och de har svarat klokt! Och så några som låtit mig få komma och jaga fasaner/rapphöns på deras mark! Svågern som låter mig husera på hans kaninmarker.
Sen vill jag tacka mig själv (!) för att jag har försökt sätta mig in i denna för mig nya sport genom att fråga folk, läsa, titta på andra på prov osv och piskat mig själv att träna även de dagar det tar emot pga att man är trött efter jobbet och det regnar.
Och tack till Malva som kämpat väl och fått gå väldigt hårt i höst. Jag borde ha bytt foder till ett med mer fett/protein innan jaktsäsongen. Nu blev det så att hon blev väldigt mager och svår att få hull på. Trots stora portioner. Jag ville inte byta mitt i allt ifall det skulle bli så att hon inte skulle må bra av något nytt foder osv
Jag är så glad och stolt över oss!!!!
0 kommentar(er)
