Ice Miracle's - september 2017

Jaaaa!

I lördags blev Enya Svensk jaktchampion! Så himla härligt eftersom det varit lite långdraget. Hon tog sin 3:e elitetta 2015 och då fick jag chansen att göra ett praktiskt prov med henne samma höst på kanin här på Gotland. Tyvärr blev det samma dag som stormen Freja kom till ön.... och det resulterade i för få vilt. Ett praktiskt prov ska vara en dags jakt och ganska många apporter (30-tal pratade de om då). Så det blev KEP (kan ej bedömas) vilket också står på rasdata på Kennelklubben. Det som retar mig är att på rasdata som någon annan sida heter står det ej godkänt praktiskt prov. Inte kul eftersom jag fick fint omdöme den gången dessutom. Jag har varit i kontakt med Jörgen som admin. rasdata men han säger att det inte går att ändra på nu i efterhand trots att det står rätt på Kennelklubbens sida. Frustrerande!

Förra året fick jag tyvärr aldrig chansen till ett praktiskt prov. Vi var 5 st som inte fick något. Visserligen ringde de en gång men det var på kvällen och då var jag tvungen att ta båten nästa dag och jag kunde ju precis inte ringa min chef på kvällstid och meddela att jag inte dyker upp på jobbet dagen därpå.... så kort varsel fungerar inte när man bor på Gotland.
Men i år fick vi återigen ha ett praktistk på kaniner här på ön. Det var tyvärr bara jag som tackade ja till platsen. Provet var egentligen för två hundar men ingen fastlänning ville/kunde. Man får ju inte gå ensam på ett prov så Maria och Indie var med som "sparringpartner" och så hade även en av skyttarna sin hund med sig (som dessutom är Nessies kullbror, Pompe!).

Provet var på Näs på en av Ronnys jakter. Med skyttar som vi träffade för tredje året i rad. De är grymma så det var bra att ha provet då!

På morgonen skojade domaren om att sådana här kaninprov kan gå snabbt. Det är det här med stadgan och allt. Kaniner är ju så lockande! Men efter två apporter frågade han om jag varit på många kaninjakter!!!!!

De två första apportera fick i vi ett djupt dike med växtlighet. Enya såg ju ingen av dem men hon hörde ju skotten och såg skyttarna. Vi stod en bit ut på åkern. Emellanåt fick ju Indie och den andra labben också apportera för att "störa" Enya. De fick gå på sådant som hundarna sett. Enya fick bara gå på sådant som hon inte sett. Dvs hon såg en eller flera som blev skjutna men fick skickas på dirigering åt ett annat håll på någon hon inte sett skjutas. Ibland fick hon skickas på dirigering ganska nära/åt samma håll som det hon sett. Men det gick bra!

Samma dike, samma skyttar men ett annat år!!!

Klar för start!

När vi gick framåt längs diket blev det mycket växtlighet och buskar så man inte såg över till andra sidan. Då hördes det ett skott från andra sidan och den skytten hade skjutit en. Den får du ta sa domaren. Lite spännande att skicka snett över samma dike som hunden hämtat två apporter i. Det blir ju lätt så att de vill leta i diket igen då.. Precis när hon nådde diket sa jag "ut" och sen försvinner ju hunden ner i diket. Men ett par sekunder senare kommer hon upp på andra sidan! Duktiga Enya! Jag tryckte på med ett "Ut" till och sen var det bara att hålla tummarna att hon skulle jobba sig ut 30 m till. Jag såg ju inte henne. Men så kom hon med kaninen och skytten ropade att hon hade spårat den sista biten!!

Provet var för det mesta i lite knepig terräng. Högt gräs och mycket sly och sådant. Verkligen bra provmark! Ronny valde bra marker till en elithund!

Några av kaninerna... Här är det skyttarna och Pompe på bild. Fattas på bilden gör Ronny och Jesper (som hjälper till på jakterna och är illerförare) och så Maria och Indie.

Sista stället vi var på sköt de fem kaniner i en sådan terräng så vi inte såg något. Jag fick skicka Enya på sök. Det var i medvind men hon jobbade på bra och tog in fyra. När hon sen kom in med den femte höll jag på att få "dåndimpen". Den kaninen var helt sönderskjuten så alla inälvor mm bara hängde och slängde. Skytten ropade glatt att den hade han skjutit på nära håll. Den apporten kunde ju ha förstört min dag. Hunden kunde ju ha rullat sig, käkat på den eller vägrat att ta den. Inte precis en apport man bör låta en hund apportera. Och det förstod ju tyvärr inte skytten heller. Men vad gör min duktiga hund? Apporterar den och lämnar den fint i hand... men greppet var inte mitt på utan på halsen på kaninen... Lite svårt att ta mitt på så att säga... Så duktig!

Härlig känsla var det i alla fall när domaren äntligen kom fram och tog i hand och gratulerade till en bra hund!

På lördagkvällen hade vi domarmiddag på Ekegården där han bodde. Blev en trevlig kväll när man samtidigt kunde få fira sitt championat! De på restaruangen undrade vem vi firade och då pekade alla på mig så de ställde in Svenska flaggan vid min plats och gjorde det extra mysigt! Det var väldigt god mat och mysigt där!

Ingen rast och ingen ro. Nästa dag var det dags för KKL och jag var provledare/kommissarie. Samma gäng i staben och jag gick även med, med Enya ifall det skulle bli någon svår apport som snabbt måste in (vilket det blev! Tur hon gjorde det bra så domaren inte ångrade sig!!!)

Det var fyra startande

Tyvärr åkte våra två Gotländska hopp ut tidigt pga tjuvstart. Men en golden fick en 2:a och en trevlig labbe vid namn Manne och husse Rodnie fick 1:a pris!!!

Rodnie och Manne

Det var lite lättare terräng på söndagen vilket var bra!

När provet var slut tog jag i stället med mig Malva som apportör resten av dagen (till 18.30...). Hon gjorde ett toppenjobb! Hittade bla en svår apport i väldigt tuff terräng. Den låg dessutom typ 20m ifrån det stället där alla trodde den låg! Kul! Hon fick även ta en skadeskjuten som for in i en buske.

Och så fick hon göra ett bra fältjobb med en perfekt stöt där de sköt kaninen! Den där Malva alltså! Hon är bara såååå bra! Nu gäller det att jag ska hänga med och förstå hur man för en spaniel. Och så måste vi få fasanträning....