De två senaste dagarna har varit lite annorlunda minst sagt.
I måndagskvälls var jag ute och tränade Malva en bit bort från vårat hus. Plötsligt försvann mitt ben ner i ett hål i marken! Det visade sig vara en brunn där det var ca 3m ner till vattnet. Brunnen var inte så stor så att jag skulle kunna ramla i, däremot hade Malva kunnat göra det. Fy vad hemsk om hon ramlat i. Hon hade drunknat för jag hade aldrig kunnat få upp henne.
Det har tydligen varit ett trälock över. Men det hade gått sönder i och med att gräset slagits. Man såg lite krossat virke. Tur jag inte bröt benet eller något. Men jag blev lite darrig efter, så någon liten chock drabbades man väl av. Med tanke på att Malva sprang över där straxt innan mig....
Rolle åkte dit och täckte över hålet och sen har vi ringt kommunen och anmält så de har redan varit och fixat det! Vilda djur, hundar, katter och även ett barn skulle ju kunna trilla i.
Det har tydligen varit ett trälock över. Men det hade gått sönder i och med att gräset slagits. Man såg lite krossat virke. Tur jag inte bröt benet eller något. Men jag blev lite darrig efter, så någon liten chock drabbades man väl av. Med tanke på att Malva sprang över där straxt innan mig....
Rolle åkte dit och täckte över hålet och sen har vi ringt kommunen och anmält så de har redan varit och fixat det! Vilda djur, hundar, katter och även ett barn skulle ju kunna trilla i.
Efter incidenten med hålet fortsatte jag träna Malva. Hon var ett par m från mig i högt gräs när hon plötsligt börjar skälla/tjuta på ett konstigt sätt. Hon kommer ut till mig och fortsätter låta. Jag fattar inte vad som hänt. Jag gissar på smärta. Hon måste ha skadat sig. Jag såg inget. Hon haltade inte och inget blod. Hon är ju väldigt smärttålig. Den typen av hund går ju hårt på jakt med blodig svans och taggar i kroppen utan att blinka, så jag kunde bara inte fatta vad som hänt. Men sen såg jag lite blod på näsan. Såg inte så farligt ut. Men hon fortsatte skälla med gäll "röst". Jag kopplade och gick mot bilen. Jag bar henne en bit. Men inget hjälpte. Till slut lugnade hon sig dock.
När jag kom hem och undersökte henne noga såg jag att en av de stora huggtänderna hade slagits av. Inte hela tanden utan nedre delen. Man såg pulpan men inget blod. Hon måste ha sprungit rakt in i något (sten?).
Om pulpan blir blottad är det ju stor fara för tanden. Jag ringde Lotta, min veterinär som både har Malvas pappa och kullbror. Hon är sjukskriven efter en stor operation av axeln men jag ville rådfråga. Hon sa att jag måste ringa akut till Distriktsveterinärerna. Där svarade de att den enda som kunde något om tänder på Gotland var bortrest på sportlov...Den veterinären menade på att jag hade tre alternativ. 1. Ta bort tanden (NEJ, hon behöver ju den. När de apporterar tex). 2. Kasta mig till fastlandet nästa morgon då man har 24 timmar på sig att fixa detta. 3. Försöka med en "vanlig" tandläkare. De hade en tandläkare som brukar hjälpa dem så hon ringde honom. Han var också på sportlovsresa...
Hela kvällen ägnades åt att ringa runt till olika veterinärer och tandläkare.... Ingen i Stockholm och Uppsala kunde ta emot oss dagen efter! Så ingen ide att åka då.
Lotta i sin tur ringde alla kontakter hon har. Hennes egen tandläkare som har privatklinik ställde upp! Jag var välkommen dit tisdagem.
Så igår åkte jag och Malva till tandläkaren! Lotta kom med sin veterinärväska och tandläkarens fru (som är tandsköterska) kom och hade dessutom en liten bur med en katt i med sig! Hon tyckte att eftersom veterinären ändå var på plats!
Så in på den stängda kliniken promenerade en tandläkare, tandsköterska, veterinären (med en stor ställning runt axel och kropp pga operationen), jag, en hund samt en katt i bur (!).
Malva fick lite lugnande och sedan fick hon lägga sig i tandläkarstolen! Tandläkaren och sköterskan jobbade precis som med vilken patient som helst. I tandläkarkläder och allt. Jag tänkte att detta är inte sant! Ingen kommer att tro mig. Jag blev tvungen att ta lite bilder!
När jag kom hem och undersökte henne noga såg jag att en av de stora huggtänderna hade slagits av. Inte hela tanden utan nedre delen. Man såg pulpan men inget blod. Hon måste ha sprungit rakt in i något (sten?).
Om pulpan blir blottad är det ju stor fara för tanden. Jag ringde Lotta, min veterinär som både har Malvas pappa och kullbror. Hon är sjukskriven efter en stor operation av axeln men jag ville rådfråga. Hon sa att jag måste ringa akut till Distriktsveterinärerna. Där svarade de att den enda som kunde något om tänder på Gotland var bortrest på sportlov...Den veterinären menade på att jag hade tre alternativ. 1. Ta bort tanden (NEJ, hon behöver ju den. När de apporterar tex). 2. Kasta mig till fastlandet nästa morgon då man har 24 timmar på sig att fixa detta. 3. Försöka med en "vanlig" tandläkare. De hade en tandläkare som brukar hjälpa dem så hon ringde honom. Han var också på sportlovsresa...
Hela kvällen ägnades åt att ringa runt till olika veterinärer och tandläkare.... Ingen i Stockholm och Uppsala kunde ta emot oss dagen efter! Så ingen ide att åka då.
Lotta i sin tur ringde alla kontakter hon har. Hennes egen tandläkare som har privatklinik ställde upp! Jag var välkommen dit tisdagem.
Så igår åkte jag och Malva till tandläkaren! Lotta kom med sin veterinärväska och tandläkarens fru (som är tandsköterska) kom och hade dessutom en liten bur med en katt i med sig! Hon tyckte att eftersom veterinären ändå var på plats!
Så in på den stängda kliniken promenerade en tandläkare, tandsköterska, veterinären (med en stor ställning runt axel och kropp pga operationen), jag, en hund samt en katt i bur (!).
Malva fick lite lugnande och sedan fick hon lägga sig i tandläkarstolen! Tandläkaren och sköterskan jobbade precis som med vilken patient som helst. I tandläkarkläder och allt. Jag tänkte att detta är inte sant! Ingen kommer att tro mig. Jag blev tvungen att ta lite bilder!
Nu hoppas vi att tandläkaren lyckades fixa tanden (han la på något skyddande "skydd", typ något starkt och hållbart. Tror det heter att cappa tanden.) Som ska skydda pulpan och tanden mot infektioner.
När Malva var klar var det dags för katten att tas om hand av veterinären!
När Malva var klar var det dags för katten att tas om hand av veterinären!
Vilken dag! Så tacksam för all hjälp och engamang från Lotta och alla andra!
På kvällen skulle jag lyxa till det lite genom att göra egna semlor. Det gick ju bra och jag åt upp min och tyckte den var god. Sen skulle Fannie och Rolle äta varsin och de började skratta så hemskt. Då hade jag siktat potatismjöl i stället för florsocker ovanpå locket.... De hade mest roligt åt att jag inte märkte något själv.
När jag sen skulle dammsuga brast slangen. Nu kan det bara bli bättre!
Den var visst lagad tidigare....
0 kommentar(er)
