Min älskade Nadja var suverän på att hitta saker! Om man tappade något på promenaden som vanten eller så letade hon upp den. Jag tappade visselpipan i ett område med mycket löv. Omöjlig att hitta men det fixade hon galant!
Nadja i starten på en agilitytävling. Jag gillar den bilden för den visar hennes fokus. Det var mina döttrar som tävlade henne i agility men det var inget problem för henne att byta förare mellan dem eller att jag tittade på tävlingen. Jag tänker främst på jakten, Nadja hade en sådan fin koncentration och fokus. Väldigt snabb och allert utan stress. Men det gällde ju även andra grenar som lydnad osv
Om hon hittade något tog hon upp det och kom med det till mig. En gång sprang hon i lite högt gräs bredvid stigen och plötsligt böjde hon ner huvudet och tog upp en plånbok! Jag ringde plånbokens ägare (såg på körkortet) och Nadja fick hittelön! Hon fick hittelön en gång till när vi gick längs stranden. Då kom hon med en plånboksväska. Den innehöll mobil, pengar och en Gotlandsring. Jag ringde någon som kallades "mamma" i telefonen och de kom och hämtade.
En dråplig händelse var när jag var ute och gick längs en rak stig. Hon avvek från stigen och så hörde jag rop som "hallå" och "stopp". Nadja kom i full fart till mig med en täckjacka i munnen! De visade sig vara en man som var ute och gick med sin hund. Mannen blev trött och varm och satte sig på en stubbe bredvid stigen och la jackan bredvid sig. Rätt som det var dök det upp en hund (Nadja!). Hon brydde sig inte om vare sig honom eller hans hund. Hon bara tog jackan och stack...
En gång när Marie och jag var ute och gick med hundarna så kom vi till ett område där det var väldigt blött och mycket vatten. Jag hade bara kängor med korta skaft. Marie hade höga gummistövlar. Vad göra? Inte kul att vända när man bestämt sig för att gå en runda. Marie fick vada över och sätta sig på en sten och ta av stövlarna. Sen fick hon skicka tillbaka Nadja med en och en stövel till mig så att jag kunde ta mig över! Hon var mjuk och fin i munnen så det blev inget hål i stövlarna. Det värsta hade väl varit om hon tappat någon. Det var ju ganska lång bit, svårt att få grepp om stöveln och djupt vatten. Då hade den blivit vattenfylld snabbt....
Jag har inte lärt Enya och Nessie att vara så duktiga. Har ju inte behövts när man haft Nadja heller...
På Nyårsdagens promenad så kom vi till en bäck utan bro och hade hemska problem med att ta oss över allihop. När vi kom över upptäckte jag att ett koppel var borta. Sen såg jag det på andra sidan bäcken. Fan. Skulle haft Nadja, då hade det bara varit att skicka tillbaka henne efter kopplet. Testade med Enya. Fick dit henne lätt! Men sen fattade hon inget. Hon letade runt kopplet, nosade på det men trodde ju att det var någon dummy hon skulle ha tag på. Det är också som jag brukar säga, labbar är inte lika smarta som flattar (på gott och ont!). Det slutade med att Anja tog sig tillbaka efter kopplet...
Då bestämde jag mig för att nu måste jag lära dessa hundar detta. Det är ju verkligen inte bra om man själv ska behöva leta reda på grejer eller gå tillbaka.
Ganska brant på sidorna och djupt vatten. För brett för att hoppa även fast vi hade stövlar.
Anja tar sig över! Hon fick dessutom göra det två ggr och fråga inte varför inte jag gick efter kopplet!
Rolle och Milla tar sig över! Labbarna tog såklart sig över själva men Milla hade fått simma och sen hade pälsen frusit till is.
Här har jag "tappat" kopplet och Nessie har fått hämta det!
Man får offra sig och hoppa på ett ben! Allt för träningen! Enya kommer med min stövel!
Jag har använt det i skarpt läge en gång nu. Vi tog oss över en lammtun och in i ett buskage och ut på ett fält. När jag kom ut där upptäckte jag att min luva på jackan hade åkt av. Jag hade troligen fastnat i en gren. Den låg inne i det täta buskaget. Man måste även hoppa över ett brett dike. Testade med Nessie och hon kom med den! Yes!
0 kommentar(er)
